1 advent, vitpudrad mark och Monica hemma!

Lillbarnet fyller 50 år i dag

Minnen från Soldis

På bilden mamma Tony på trappan, lillabror Kalle, Kika med hundvalpen Niki.

Groblad, grodblad eller trampgräs,som växer på gårdsplaner,och som, när vi en dag satt på vår trappa, såg att hade börjat växa i gräset, väckte hos oss båda nostalgiska barndomsminnen. Fanns på Evalds hemgård i Österbotten och på Kikas sommarställe, Soldis. Dom var så sköna och svala under bara fötter.
Roligt hur minnen plötsligt kan börja ploppa upp!
Så jag beslöt börja pränta ner lite vad jag minns från mitt sommarparadis.
Börjar med tvättstugan, för det var utanför den, som grobladen växte. I den fanns 3 rum. Bykstugan hade en ca 5cm bred skåra i golvet (avloppet) och en murgryta. Bastu fanns inte, så där tvättades allt och alla. Vattnet bars in från brunnen utanför. Senare skaffades en pump och vatten kom upp till två vattenposter utanför boningshuset. Vidare fanns i tvättstugan ett rum där min pappa hade en snickarstuga med hyvelbänk och där han brukade snickra, en kär hobby för honom. Det tredje rummet var fullt med målburkar, färgpulver och linolja. Att måla och putsa tyckte han också om, liksom cementarbeten. Jag hängde alltid med och fick ibland röra om i hans smörjor. Hade en fin kompis i min pappa. Vi brukade stjäla jordgubbar från landet i smyg för mamma, som skulle ha gubbarna till sylt!
Bakom tvättstugan fanns komposterna, som jag minns som jättestora och som var mycket omhuldade av pappa. De skulle vändas och den färdiga mullen siktas och skottas ut till trädgårdslandet.
Vi levde mest på egna trädgårdsprodukter och fisk, för butik fanns inte. Mamma och jag brukade lägga ut nät, med pappa rodde jag drag. Och förstås metades det flitigt på bryggan Mjölk kom ut med båten från stan, liksom posten. Senare började jag varje dag cykla efter mjölk till Rastböle gård, kanske ca 3 km. Det som jag minns, är att basvaror fanns i lager, i synnerhet minns jag skåpet där en stor trälåda med sockerbitar fanns. Där var man förstås ofta och nallade. El.ström fanns inte, maten förvarades i en is-källare och kokades på vedspis. Jag minns också när telefonen och bilvägen kom.
Vi hade höns och ankor, så ägg och kött fanns det. Och en palvad skinka hängde i en garderob på vinden.
På en närbelägen holme, Vådö, fanns handeldträdgård och dit kunde man ro efter grönsaker. Och bär fanns i överflöd, både i skogen och i trädgården.
Mina föräldrar fick Soldis av min morfar Karl Stockmann som bröllopspresent år 1923. Där fanns två villor, stora och lilla. I Lilla villan bodde faster Gurli och Leo Franck med Bomsi. De hade också en trotjänarinna ( det kallades så på den tiden) som hette Ida och som funnits hos min farmor. Vi hade också alltid hembiträde hos oss. Leo äkte till sitt jobb i stan med ångbåten s/s Kallvik. Pappa höll ganska mycket ledigt från sitt kontor. Mina föräldrar hade alltid mycket trevligt tillsammans med Francks och Gurli kom ofta till oss och spelade piano när pappa spelade mandolin. Jag brukade leka med Bomsi och Poju (Kalle) fastän jag var 5 år äldre, men tydligen mycket barnslig. Två somrar hade jag en finsk jämnårig flicka till sällskap och det var roligt. De hette Eeni Salminen och Else Lindgren. Kalle hade också en finsk pojke, Kalevi. De sysslade med att tämja kråkor och måsar. Vi flickor sydde dock-kläder.och byggde hus i den fuktiga sanden på stranden. Soldis såldes till Finlands Bank år 1949 och Vestanby köptes.

Hem, ljuva hem

Huset blev nymålat i juni. Monica var hemma 16-20 juni, gav smakråd i målningen och njöt av finländsk sommar. Vackert och varmt hela juni. Lite ostadigare i juli, men allt var grönt och frodigt på grund av regnen.

Smaragd-bröllop

Den 27.7.2007 hade Kika och Evald varit gifta i 55 fina år.

Stockholm i mitt hjärta

Så kom vi då iväg på en av mej mycket efterlängtad Stockholms-kryssning, nästan av en slump, på grund av olika orsaker och den allra bästa av dem att Eric fyllde 18 år! Och han måste ju gratuleras! Det blev en mycket fin dag i Stockholm, en stad som verkligen blir bara mera älskad av mej!

Eric, 18 år

Här har han hunnit bli en 18-årig musikintresserad gymnasist, som bott två terminer i Stockholm hos Mike. Farfar och farmor åkte för att gratulera den charmiga grabben och for hem med många trevliga minnen av dagen.

Eric och Lars fyller år

Här är två små kusiner med gemensam födelsedagstårta. Året är 1997 och Lars fyller 9 år, Eric 8 år. Farmor, mormor är nyter, som alltid, när hon fått baka deras tårta.

Våren har kommit!

I dag är det 1 maj, maj, maj! Och vilken fin lugn solig dag! Men bara 10 grader! Gick bra att kratta lite löv, ett jobb som för mej hör till 1 maj alltsedan barndomens första resa till Soldis, som alltid gjordes på 1 maj.

Vårmånad?

Gråmurrigt och disigt i dag, men dock +3 grader, så hopp om våren finns ju .
Och efter en vecka sitter vi på planet söderut och kan glömma snön och halkan.
Februari var en riktig vintermånad, kall och solig, så det var mest att mysa i
stugvärmen.
Linna-minnena satte jag in här så länge, de ska korvas om när jag diskuterat
med Kalle.

Minnen av Linna

LINNA frälsehemmanuppkom genom sammanslagning av två ödehemman, vilka år 1636 givits i pant åt Mats Creutzhammar och till vilka han år 1643 köpt sig frälserättighet. Med dessa hemman förenades 1842 halva Petas rusthåll, kallad Byända, samt år 1900 Saras skattehemman. Gården har innehafts av bl.a. följande släkter: Creutzhammar, Horn, de Carnall, von Wendt, Cronstedt och Rydman.
Karl Stockmann (min morfar) köpte gården 1915 till sin son Kurt Stockmann, som var ägare 1915-1919 Han dog i tuberkulos 1920.
Sedan ägde Karl Stockman gården till sin död 1938. Åren 1938-1949 var gården i sterbhusets ägo. 1949 bildades aktiebolaget Linna Gård Ab och min morbror Karl-Henrik Stockmann blev husbonde på gården. Han uppfödde svin och införde den första automatiska utfodringen av svin i Finland. År 1965 var totalarealen 247 ha, varav skog 145 ha, åker 93 ha, trädgårdsjord 2 ha, och park 5 ha. Karaktärshuset är uppfört i slutet av 1700-talet och omändrades 1843 i nyklassisk stil med dubbelsidig frontespis. En sadeltäckt trappa med sex doriska kolonner är förlagd till mitten av södra fasaden. 1939 föstörde en mindre brand delar av inredningen och i samband med reparationen installerades centralvärme, ett badrum, en toalett och ett pannrum i det stora sk serveringsrummet bakom ett stort bokskåp, som täckte hela långväggen.År 1950 moderniserades sedan hela huset och omfattade 15 rum med alla moderna bekvämligheter. Fru Liddy Stockmann inredde huset med mycket antikt och med god smak.
Ända sedan min tidigaste barndom gav mej böckerna, som fanns i det stora bokskåpet många spännande stunder av upptäckarglädje, liksom den stora, mörka, öppna vinden full med skatter! Vi tillbringade alla sport-och påsklov på Linna. Min pappa ,som var ivrig jägare var ofta där på har-och skogsfågeljakt. Vi hade också två spetsar, som hette Jeppe och Lillan. Jag tror dom bodde hos inspektoren. En tid hyrde vi också 2 rum i trädgårdsmästarens hus. Varför, minns jag inte. Vatten avlopp och värme fanns inte i något hus. Stora huset hade ett utedass bakerst i trädgården, mycket trevligt tyckte jag, med, jag tror det var 4 större hål och 2 mindre och där kunde man sen sitta i rader. Kakelugnar fanns i alla rum och gav mysig värme. Min morfar dog 1938 och jag minns honom väldigt bra. Brukade sitta och titta när han lade patians och samma patians håller jag fortfarande på med ibland. Han bodde i hörnrummet, som nu tycks kallas röda rummet. Vi brukade bo i det andra (blåa) hörnrummet, moster Valborg, morbröderna Sten och Karl-Henrik i andra våningen. Moster Ragni Antells familj var sällan på Linna. De hade Tjusterby gård i Pernå. Tror att det var bara morfar, som bodde rätt stadigvarande på Linna. Han skrev flitigt anteckningar om släkten och om alla som kom och for i dagböcker, som finns bevarade.
Vid krigsutbrottet 1939 evakuerades en del av släkten till Linna och inkvarterades hos inspektoren Verner Åstrand tills renoveringen av stora huset var klar. Minns Edvard Stockmanns fru Maire och son George. Sten Stockmanns Kirsti med Doris. Karl-Henriks Liddy, Gurli Franck med Bomsi .Tony med Kika och Kalle (Poju). De här bodde ganska stadigt på Linna. Sporadiskt var även Valborg och Alice Rudnev där. I köket fanns familjernas hembiträden, 3 eller 4 st. Mathållningen gick ju säkert bra, allt viktigt, som behövdes fanns ju på gården Antagligen var det väl Kirsti, som höll i trådarna. Stämningen var alltid god och likaså sammanhållningen Alla hjälptes åt. Jag skickades med sparkkälke till bybutiken, kanske 2, 3 km.Lite ängslig var man om det kom flygplan, då det gick rykten att folk hade blivit beskjutna med kulsprutor på något öppet fält. Minns bykgrytorna som togs in i köket när potatis revs för att göra potatismjöl, all våt ved, som fyllde upp köksfarstun och isbitarna som bars in till isskåpet. Jag satt med tanterna i salen och stickade vantar, sockor och hjälmskydd åt soldaterna. Kortspel och patiens förekom också och en ständigt knastrande radio lyssnades på. Barnen skulle läras bordskick och fick betala en slant för varje förseelse till en kassa, som sen gavs till en insamling. De dagliga besöken i ladugården var höjdpunkter, och ytterklädernas kännspaka parfym minns jag särskilt väl, för det var så kallt i hallen att allt placerades på ett stort piano i salen.Det här var ju under vinterkriget , det var kallt och mörkläggningen viktig. Ryska bomblan hördes när de flög över oss in mot Helsingfors och likaså luftvärneldens kanonad, som man inte riktigt kunde skilja från bomber. Så oron för alla som var kvar i stan var stor..Kalle, som var 7 år var expert på jaktplan, brukade rusa ut och rapportera: "det var Messersmith 109", eller vad det nu var. Han fick också blindtarmsinflammation och opererades under dramatiska förhållanden i ett bombskydd i Helsingfors.
Under hela krigstiden ända fram till freden 1944 bodde vi långa perioder på Linna. Då skolorna var stängda, fick jag skoluppgifter att lösa i Hufvudstadsbladet. Uppgifterna sändes per post till läraren, de korrigerades och sändes tillbaka. Vi var ju verkligen privilegierade,.som kunde bo i trygghet på Linna. De tider skolorna var i gång och vi var i stan var det ju knappt om maten, när man skulle leva på sina ransoner. Om man försökte smuggla 1 liter mjölk med sig när man åkte buss till stan och det blev kontroll, hälldes mjölken ut på marken. En gång sände vi en 50 liters mjölkstånka full med honung med Linna lastbilen när den for till torget med grönsaker. Kontrollanterna som trodde att de gjort ett fint kap, lär ha blivit rätt långa i synen när de lyfte på locket. Den stånkan stod sen bakom en soffa i stan och jag tror att både Kalle och jag var där och "smakade" ibland! Men vi fick var sin 1/4 l burk till julen! Minns att vi hade mycket rexad svamp med oss till stan och mjölk kokades också in på rexburkar. När vi var i stan åts stuvad svamp flere gånger i veckan. Vi åkte med häst och kärra till bakskogarnas fina svampställen. Jag fick mycket fin och nyttig svampkännedom och plockar nu bara de sorter, som jag då lärde mej. Min pappa,som var mycket händig och praktisk började på sin fritid snickra bikupor i stadslägenheten 1940-41. Svärmar inköptes och det blev många jobbiga, men roliga år med biskötsel. Bihushållningen fanns sen på Linna, tills kuporna fick flytta med när Vestanby köptes 1949. Honungen såldes till Stockmanns Delikatess eller byttes till varor,som inte gick att köpa. Jag fick t.ex. ett par begagnade gummitossor för 1 kg honung. Och all sin tobak fick pappa i utbyte mot honung. På Linna odlades också tobak tillsammans med fogden Leppänen och den torkades,skars och rullades. Kaninkött var inte ransonerat, så kaniner fanns i flere burar. Det var gott och lagligt, liksom villebrådet från skogen. Eftersom det inte fanns frysar på den tiden, måste allt som skulle sparas, saltas eller kokas in på burkar.
Att Linna fanns, har nog betytt mycket mera för mej än jag egentligen förstått. Och att jag ,som 16-åring 1942 jobbade där i jordbruksarbete, gav ju mersmak. Så arbetsplikten för skolungdom, som alla måste göra under somrarna 1942-43 visade åt vilket håll min håg stod.

En aktiv dag

Så är vi då inne i februari! Januari brukar vara evighetslång, kall och ofta mörk. Tack vare att Monica kom med sol ute och sol inne blev det en fin månad. Passligt med snö och köld var det också. Och julen fick stanna kvar ovanligt länge. Månadens första dag har vi tillbringat med olika aktiviteter. Åkt till Borgå till bilservicen och fått starten kollad. Inget fel hittades trots att den ibland vägrar starta. Det var mycket nära att vi bytt bil till en mindre helt ny Clio 5 dörrars. Mycket trevlig, men morsan är ändå så förtjust i AAC och den hade bara AC! Och naturligtvis var jag och besökte Brunbergs, så nu är man rustad för en tid med godis! Fy på mej! Sen finns det en jättestor ny K-rauta i Kungsporten och vi gick in och "tittade", dvs köpte en motorsåg.Så nu sysslar faderskapet med att begripa sej på den. Inte så alldeles enkelt! I kväll var det också vägmöte och dit hann han också! Allt gick bra, mycket folk,det talades bara finska.

Så här såg livets efterrätt ut för 10 år sen (1997 tror jag) och här syns de förra sommaren uppställda i rad. Nu på vintern är det mysigt att gotta sej åt alla sommarens foton! Tänk så roligt med digikameror och att kunna skicka foton med e-post. När jag var barn sysslade vi alltid några vinterkvällar hela familjen med att förstora och framkalla foton. Det var rysligt roligt, min pappa skötte förstoringsapparaten och mamma framkallade,fixerade och sköljde. Bilderna breddes ut på handdukar på soffor och när de torkat ströks de med passligt varmt strykjärn, varefter de vita kanterna skars bort med en skärmaskin. Mamma limmade in fotona i en massa album, som nu finns hos Kalle,liksom alla negativrullorna. Det var bara min pappa som var foto-intresserad, han använde en Leica och en ljusmätare alla åren. Som 10-åring fick jag min första lådkamera.

Livets efterrätt

Tjugondag Knut.

Julen blir nog inte utkörd hos oss, för ute faller det julesnö och är allt vitt,vitt. Och julegranen vår har fått glädjefnatt och det kommer nya gröna skott. Så hur ska det här sluta?! Dessutom har vi ätit memma i dag för snart är det ju påsk också!

Min söta lilla dotter

Grubbel ! !

Har försökt gnida geniknölarna utan att det hjälpt. Och slagit i engelska lexikonet! Är och förblir en analfabet i den högre datakunskapen, men är nöjd ändå. Kan ju skriva och få in foton! Förstår att man kan göra en massa fina saker här.
En gråmurrig och regnig dag igen +2 grader, men hur mysigt som helst inne. Janne och Yana har varit och köpt parkett åt Mike och håller på med att fixa hans hus. Pappa ser på sport alla dagar och vad jag gör, det kan man gissa. och det är ju lika onyttigt, som att se på sport!

Årets första foton.