Så här såg livets efterrätt ut för 10 år sen (1997 tror jag) och här syns de förra sommaren uppställda i rad. Nu på vintern är det mysigt att gotta sej åt alla sommarens foton! Tänk så roligt med digikameror och att kunna skicka foton med e-post. När jag var barn sysslade vi alltid några vinterkvällar hela familjen med att förstora och framkalla foton. Det var rysligt roligt, min pappa skötte förstoringsapparaten och mamma framkallade,fixerade och sköljde. Bilderna breddes ut på handdukar på soffor och när de torkat ströks de med passligt varmt strykjärn, varefter de vita kanterna skars bort med en skärmaskin. Mamma limmade in fotona i en massa album, som nu finns hos Kalle,liksom alla negativrullorna. Det var bara min pappa som var foto-intresserad, han använde en Leica och en ljusmätare alla åren. Som 10-åring fick jag min första lådkamera.