Sommaren i Finland

är kort , men härlig. I dag är det 30 grader i skuggan. Phlox, ölanddstok och dagliljor i full blomning, tanten aningen utblommad, men dock skön och vid full vigör.

Vestanby

När jag kom hem på hösten 1948 studerade jag på studentklassen till merkonom på "Lilla Hanken" Svenska Handelsinstitutet.
Hösten 1948 köptes också Vestanby, där jag sen bodde och jobbade tills det blev agrolog-kursen i Åbo 1951. Därefter blev det giftermål och familjebildning. Kunde slå mej till ro, nöjd med allt vad jag lärt och upplevt. Och hade fått både merkonom- och agrolog -papper med minsta möjliga besvär, ett år för vardera.

Hurstbourne

Efter några dagars intensivt Paris-studerande var nästa etapp London.Lika spännande, men helt annorlunda. En till av mammas väninnor, Stella Donner, bodde utanför London på en stor gård, ett slott, Hurstbourne, och där bodde vi en tid, otroligt fint och engelskt med butler och allt! Cyklade igen långa vägar omkring, tog in på K.F.U.K.:s vandrarhem någon natt.
.När mamma åkte hem, ordnade Stella ett jobb åt mej hos ett äldre par utanför Oxford, Boars Hill. De var snälla och jag fick läsa dikter och annat för dem för att lära mej engelska. Hade mycket ledigt och cyklade in till Oxford,där jag blev bekant med ungdomar från olika länder på British Councel. Fick se hur det var att studera och bo på college i Oxford. Ett vanligt nöje var att staka sej fram på Thames i små båtar "punts".

Le Varat

Våren 1948 fick jag resa med min mamma till Frankrike och England.Vi åkte med en lastbåt ( vi var tre pasagerare) genom Kielkanalen, och uppför Seine till Rouen. Där mötte mammas väninna Carin Quesney, född Ramsey, tillsammans med sin son, Fransoise, och de körde oss i jeep till sin gård, Le Varat. Vi fick bo där en tid. Det var mycket kallt och spartanskt i det stora oeldade stenhuset, men man sov gott under tjocka duntäcken. Alla var jättevänliga, naturliga och glada. Cyklade mycket omkring i trakten och njöt av fantastiskt vackra landskap., tappade bort mej ibland, men kunde alltid fråga "ou e Le Varat?" Alla kände till det.
Efter en tid åkte vi till Paris. Allt var som en dröm. Mamma ville ofta ligga och vila sej på hotellrummet efter all sightseeing, men inte jag. En metrokarta i handen och jag gav mej allena ut och åka. Otroligt spännande och trevligt!

Högvalla

Hösten 1945 började jag en ettårig husmorskurs på Högvalla. Där lärdes både lanthushåll, trädgårdsskötsel och djurskötsel. Tyckte allt var lika trevligt, fick nya bussiga kamrater och vi höll kontakt sen i många år.
Hösten 1946 åkte jag till Sverige på ett år, det blev jobb både som husa och bondpiga, en mycket nyttig praktik.

Abiturienter på Malmgård

Här på Malmgård i Pernå ägde Brobergska skolans studentskrivningar rum år 1944. De ryska bombardemangen av Helsingfors var så hårda att klassen var evakuerad hit under vårterminen. Här hölls lektioner och tenter under avslappade former och man blev bekant med sina klasskamrater på ett annat sätt. Gårdens ägare, familjen Creutz, hade ridhästar, så de som kunde, fick rida, andra tolkade efter hästen på skidor. Vintern var fin så vi var alla mycket ute och skidade. Sällan har abiturienter haft det så trevligt, dessutom mitt under brinnande krig. Vi var mest flickor, pojkarna var vid fronten, de fick senare bli "gratis studenter".
Efter studenten skrev jag in mej i Universitetet och började gå på min farbror Andrej Rudnevs ryska lektioner. Mest för att göra honom glad och för att kunna gå på Nylands Nations fester och sitser, vilket var mycket roligt.

Björkbacken

Det blev ljust och trevligt efter gallringen. Nu väntar vi bara på att snön skall smälta, så husfar får ta fram motorsågen och börja röja bland hyggesresterna. Jättemycket ris finns det, som länge kommer att vara till besvär. Och kanske till bra motion!

Jobben i Sverige 1946-47

Hösten 1946,som 20-åring fick jag jobb som husa på en stot gård i Rotebro i Sverige. En väninna från Högvalla och jag svarade på en annons och vi började skaffa en massa papper,som behövdes för en resa till Stockholm. Man fick inte ta med sig mycket pengar, så min pappa försedde mej med några smycken, som jag skulle kunna sälja i nödfall. Det är bra att krafsa lite bland de dammiga hjärngömmorna, för jag har faktiskt glömt mycket. Bäst minns jag att det kändes som att komma till paradiset när man såg vad som fanns i butikerna i Stockholm och kontrasten till det krigshärjade Finland var stor. Sände genast hem ett paket med mat och ett par skor till mamma med en snäll tant, som jag träffat på båten.
Arbetet på Antuna,som gården hette tyckte jag var intressant och lärorikt. Carl och Birgitta Curman hade 4 döttrar, ungefär i min ålder. De hade ofta gäster och stora middagar, så det gällde att klara av serveringen utan alltför mycket strul. Då kom det en kokfru, men i vardagslag gjorde vi flickor maten och bakade. Döttrarna kom ofta och beställde makaronilåda, den var vårt bravurnummer. Även våra kåldolmar var älskade, liksom kanelbullarna. Fru Curman var född Palme, faster till Olof, och hennes mamma Hanna Palme var finländska.
Efter julen reste min väninna hem.Jag fick mera arbete, då jag blev ensam Ett stort hus att städa, matlagning, hönsskötsel. Jag fick i stället en dag i veckan ledigt och började åka in till Stockholm och gick en sömnadskurs på Märta-skolan. Det var roligt att sy lite nya kläder åt sej. Några fritidsproblem har jag aldrig förstått att skaffa mej. Inspektorens familj blev jag god vän med, de hade små barn och var tacksamma för barnvakt då och då. Bokhållaren, en slags allt i allo, åkte till butiken och uträttade olika ärenden. Han var också jägare, så vi hade ofta harstek. Jag var lite sur att måsta stiga upp om söndagarna och göra frukost och matsäck åt honom, men sen bjöd han mej med på jakt. Det var fin omväxling att vandra i skogen, mycket berg och sjöar fanns. En gång när herrskapet inte var hemma hittade jag på att ge mej ut och rida. Hade bara ridit barbacka på arbetshästar, men aldrig med sadel. När jag bad stallsen sadla en häst åt mej, frågade han om jag ridit förut och det sa jag ju att jag gjort!. Det höll nog på att gå illa, för jag föll av och fick linka slokörad tillbaka till stallet. Stallsen skvallrade inte för han hade ju också dåligt samvete. Så där tog min ridkarriär slut.
När det sen började våras, fick jag nog av innejobbet och satte in en annons i en tidning under "arbetssökande". Bland svaren valde jag en jordbrukarfamilj i Dalarna och hamnade hos Erik och Elsa Arfs på Boda utanför Hedemora. Det var en ung trevlig familj med tre små barn, Gudrun, Kerstin och Karl-Erik. Att jag inte kunde mjölka var ett stort minus, men jag lyckades lära mej snabbt. Det fanns en sommarflicka till, Gertrud, som hjälpte i köket och två sommardrängar, Arne och Ingemar. Det var bus och skoj mest hela tiden,så arbetena löpte lätt, alla hjälptes åt. På fritiden var jag alltid ute och cyklade, antingen in till Hedemora eller längre vägar.
Det blev en fin sommar med allt jordbruksarbete och glad gemenskap i en underbar trakt. Och det var lärorikt att jobba både i "slott" och "koja".

En lååååång vinter snart slut

Det var vackert med snö på träden när Monica var hemma 22.1.-26.1. så hon kunde vara ute på länkar och njuta av finsk vinter, när den är som bäst. Hon fick också fixat kamerakontakt med Janne i Brasilien och lite skattestrul uppordnat. Rolig omväxling för oss att ha henne hemma. Sen i februari på sportlovet for hon med hela familjen till Torrevieja. I månadsskiftet februari-mars åkte Mike på två veckor till Thailand och vi fick århundradets influensa.